AMFIBIESYSTEMETS – Skärgårdsinfanteriet under 1900-talet


13. kompaniet bivackerar på Nya Varvet i augusti 1914.

Skärgårdsinfanteriet under 1900-talet

Från fästningsinfanteri till Amfibiekår


I samband med Kustartilleriets bildande 1902 tillfördes kuststridsorganisationen även infanteriförband – Vaxholms (I 26) och Karlskrona grenadjärregementen (I 7). Dessa enheter hade till uppgift att strida i kustmiljö och försvara fästningarna i Vaxholm och Karlskrona mot landstigande fiender.

Det stod tidigt klart att uppgiften som skärgårdsinfanteri krävde en alldeles speciell utbildning. Förmågan att båtledes ta sig fram mellan öar och holmar visade sig vara viktigare än att landvägen marschera mellan olika platser. För att fullt ut behärska strid i skärgårdsmiljö, med snabba i och ur- lastningar av hästar, fordon och soldater, krävdes stor rutin av både officerare och soldater. Befäl av alla grader måste behärska navigering, så även under svåra förhållanden som mörker och dimma. Genom en omfattande mångårig träning erhöll ovan nämnda förband den rutin och kunskap som krävdes för att lösa sina uppgifter.

Vid första världskrigets utbrott 1914 grupperades skärgårdsinfanteriet i anslutning till sina fästningsobjekt. För försvaret av Älvsborgs fästning bildades en ”kombinerad bataljon” med kompanier ur ett flertal västsvenska regementen som Västgöta infanteriregemente (I 6), Skaraborgs infanteriregemente (I 9), Älvsborgs infanteri- regemente (I 15) och Bohusläns infanteri- regemente (I 17). De kompanier som ingick i detta förband – den III kombinerade bataljonen – hade alla nummer 13. Samma regementens 14. kompanier bildade den IX kombinerade bataljonen.

Hur rustning och mobilisering gick till vid det 13. kompaniet ur I 15 belyses genom följande text ur K. Rydins bok Kungl. Älvsborgs regemente 1914-1964 (1964);

”På Fristad hed blåstes alarm den 30 juli klockan 10:00. Ur 1-6 stam- kompanierna uttogs av 1913 års klass personal till ett fältkompani. Personalen ställdes upp, fick kläda av sig naken och nedlägga all utrustning på marken. Därefter marsch till förrådet för förnyad utrustning bland annat med uniform m/1910. Efter en timme var utrustningen i stort klar men kompletterades under dagens lopp. Regementschefen tog emot det fält- utrustade kompaniet efter afton- måltiden klockan 8 em. Han uttalade sin tillfredställelse över väl genomförd ”mobiliseringsövning”. Halv 10 körde ett extratåg in på Fristad station och klockan 10:55 bar det av iväg till Göteborg och Nya Varvet.”

Vid Nya Varvet inkvarterades kompaniet i tält fram till senhösten 1914. Under en stormig natt blåste flera ruttnade tält ned varefter soldaterna inkvarterades i det gamla cellfängelset inom Kustartilleriets område. Här kvarstannade förbandet fram till den 19 maj 1917 då det hemförlovades.

Älvsborgs regementes 14. kompani för- lades till Hjuvik på Hisingen. Förbandet hemförlovades först den 14 november 1918.

Hjuvikskompaniets officerare efter hemkomsten från en övning i Göteborgs skärgård 1915.

Enligt 1925 års försvarsbeslut reducerades skärgårdsinfanteriet i Stockholm och Karlskrona genom att Vaxholms- som Karlskrona grenadjärregemente omvandlades till bataljonsförband underställda Göta livgarde (I 2V) och Kronobergs regemente

(I 11K).

Skärgårdsinfanteriets tillvaro i denna reducerade form blev dock kort. Enligt 1936 års försvarsbeslut indrogs Göta livgarde och dess fästningsbataljon samt detachementet i Karlskrona den 30 september 1939. Härigenom skingrades den kunskap som byggts upp under ett flertal år kring skärgårdskrigföringens praktiska genom- förande.

Under andra världskriget försvarades till en början landets kustfästningar av infanteriförband ur Landstormen. Dessa hem- värnslikande enheter hade ett skiftande stridsvärde vilket ledde fram till att kommendanten i Vaxholm och amiralen i Karlskrona bad om förstärkningar av linje- infanteri.

Landstormen omorganiserades 1942 till en lokalförsvarsorganisation. Långa beredskaps- inkallelser under andra världskriget gav inledningsvis dessa förband ett godtagbart stridvärde. Efter kriget kom lokalförsvars- förbandens repetitionsövningar att tjäna som budgetregulatorer vilket innebar att för- bandens stridvärde försämrades på ett ur Kustartilleriets synvinkel oacceptabelt sätt.

För att kompensera arméförbandens för- sämrade stridsvärde introducerades under slutet av 50-talet kustjägare inom Kust- artilleriet. Dessa elitsoldater skapades för att erhålla en mer offensiv resurs med möjlighet till att ytspana, försvara och återta nyckel- terräng. 1958 togs beslut om att organisera kustjägarkompanier och året därpå grundades kustjägarskolan vid KA 1.

Under andra hälften av 1900-talet var Kustartilleriet i stort organiserat i fasta och rörliga förband. De fasta förbanden var spärr- bataljoner och spärrkompanier samt vissa självständiga minspärrtroppar. De fasta för- banden utgjordes av tungt och lätt artilleri, fasta minspärrtroppar, robotbatterier samt diverse spanings- och underhållsförband. Det

rörliga Kustartilleriet organiserades i rörliga spärrbataljoner, röliga spärrkompanier samt KA-bataljon. De rörliga spärrbataljonerna utgjordes av lätt artilleri, minspärrtropp och robotbatteri. De rörliga spärrkompanierna omfattade robotbatteri och minspärrtropp. KA-bataljonen innehöll det tunga rörliga artilleriet. Utöver detta fanns också underhållsförband, till exempel min- utläggningsdivisioner som hade till uppgift att lägga ut kontrollerbara mineringar.

Som nämnts i föregående kapitel nedrustas allt befintligt fast Kustartilleri i enlighet med Försvarsbeslut 2000. Vad som blir kvar i framtiden är delar av de rörliga komponenterna inom kuststrids- organisationen. Den nybildade amfibiekåren omfattar såväl skärgårdsinfanteri som robotar, minor och granatkastare. Kust- artilleriets artillerikomponent överförs där- emot till en försvarsmaktsgemensam artilleri- organisation som bland mycket annat skall kunna genomföra sjömålsstrid samt under- stödja amfibiekårens kustnära strid.

Kontakt

Medlemssansökan

Maila styrelsen styrelse.gsgbg@gmail.com

Maila webmastern webmaster.gsgbg@gmail.com

Följ oss