Nya Varvet.

Artikeln i huvudsak författad av Jan Erik Knutas, med komplettering av William Ressel

 

Nya Varvet vid Göta Älvs utlopp har i nästan 300 år utnyttjats för basering och reparation av marina fartyg. Denna epok tog slut 1985 då all marin verksamhet på Västkusten samlades på KA 4 område vid Käringberget. Verksamheten har bedrivits med olika intensitet genom de tre seklerna. Det har funnits glansperioder följt av perioder med nedgång på gränsen till förfall beroende på det militärstrategiska läget eller det statsfinansiella läget i Sverige.

 

Det äldsta militära varvet i Göteborg  - Älvsborgs skeppsgård - anlades 1526 av Gustav Vasa. Det låg i anslutning till Älvsborgs slott vid nuvarande Älvsborgsbron. Slottet erövrades och skeppsgården förstördes av danskarna på 1560-talet. 100 år senare, 1660, anlades ett nytt kronovarv vid stranden intill Stigberget – Gamla Varvet.

 

1700-talet

1699 ingick Polen och Ryssland anfallsförbund riktat mot Sverige. Tre nybyggda svenska fregatter låg vid denna tid i Karlskrona. De skulle stationeras i Göteborg och ingå i Västkusteskadern. Men fartygens djupgående omöjliggjorde uppankring vid Gamla Varvet. Amiralitetskollegiet föreslog därför ett nytt varv och en ny flottstation vid Billingen skulle  anläggas. Karl XII, som då var nybliven kung, godkände planen 4 september 1699. Detta är grunden för 300 års jubiléet.

 

Nyåret 1700 utnämndes amiralen Eric Siöblad till chef för amiralitet i Göteborg.  Under 11 år ledde han med kraft uppbyggandet av Nya Varvet. 1711 uppförde man en tvåvåningsbyggnad av timmer intill strandkanten. Den fick tjäna som artillerityghus men flyttades sedermera längre in mot land och utgör en av de få bestående byggnaderna från denna tid. Varvschefen hette Thomas Chapman, vars son blev den berömde skeppsbyggmästaren, Henric af Chapman.

 

Det tidiga 1700-talet präglades av Karl XII och hans krig. Det var en orolig tid med upprepade infall i Bohuslän av både danskar och norrmän. Flottans uppgifter var att möta anfallen från sjön och att skydda förstärkningstransporterna till norra Bohuslän  samt konvojera utgående och hemvändande handelsfartyg. Dessutom fick fregatter ligga till sjöss för att patrullera efter kapare och ryska örlogsfartyg vilka befarades komma från Arkangelsk (i Norra Ishavet).

 

1709 bestod Göteborgseskadern av 10 fregatter, 5 galärer, 5 brigantiner, 2 galjoter och 14 lättare fartyg. Bristen på personal, proviant och andra förnödenheter var ofta akut. För fartygens klargörande behövdes 2.500 man, soldater oräknade, men man fick reda sig med 470 man.. Att använda kapare i stället för örlogsfartyg blev därför ett sanktionerat sätt att förbättra situationen.

 

Kaparna, som hade sin bas på Nya Varvet utgjorde ett stort hot mot danskarna och 1717 angrep därför Tordenskiold Nya Varvet, men slogs tillbaka. En av försvararna var Lars Gatenhielm. Kungen förlänade därefter Gatenhielm det gamla amiralitetsvarvet vid Stigberget, men när den danske amiralen kom tillbaka två år senare, efter att ha intagit Carlstens fästning i Marstrand, och med roddslupar lyckades ta sig förbi både batterierna vid Nya Älvsborg och Nya Varvet, krävde kronan tillbaka det Gamla Varvet av Gatenhielms änka. Det rustades upp och var sedan i bruk till 1799. Samtidigt reducerades Västkusteskadern till ett fåtal lätta fartyg och galärer för vilka det Gamla Varvet var tillfyllest. Emellertid återupprättades Västkusteskadern och under kriget mot Ryssland 1741-43 höll eskadern god beredskap inför rykten om  Arkangelskfartygen. Därefter började åter en tid av nedgång och förfall. Några större enheter fanns inte längre kvar. Det blev en tillfällig förtöjningsplats för avrustade fartyg och Nya Varvet fortsatte att vara ett annex till Gamla Varvet. Det blev inte bättre av att man 1750 konstaterade angrepp av skeppsmask på förtöjda fartyg vid Nya Varvet.

1752 fastställde dock Kungl Maj:t ett förbättringsförslag för Nya Varvet och all fortsatt utbyggnad av varvet vid Stigberget stoppades.

1754-55 byggdes inventariekammaren på Lilla Billingens norrsida. Vidare uppfördes en del bostadshus samt anlades begravningsplatsen.

 

År 1765 bestämdes att en s.k. cirkulationseskader skulle förläggas till Göteborg. Där de större fartygen skulle avlösas (cirkulera) vart tredje år. Cikulationseskadern var ett dyrbart system och var bara i bruk några år. Detta ägde rum under den sk frihetstiden, en period som trots sitt namn präglades av krig både mot Ryssland och Preussen samt en allmän misstänksamhet mot Danmark-Norge. Året då systemet med cirkulationseskader började, 1765, uppgick vår utlandsskuld till 60 miljoner riksdaler silvermynt. Bristen på pengar i statskassan medförde också att varvsanläggningarna under senare delen av 1700-talet successivt förföll.

 

Under kriget mot Ryssland 1788-90 inträffade drabbningar med ryska fregatter  i Skagerrak, men den stora händelsen utspelas i Östersjön.  Göteborgs garnisonsregemente fick i april order om att gå ombord i den Bohusländska eskaderns båtar för vidare transport österut. Färden till Finland skedde under rodd och segel. Sträckan var 1500 km. Utanför Viborg sammanträffade den Bohusländska eskadern med resterande delar av den svenska skärgårdsflottan. Efter ett sjöslag utanför Viborgska viken mellan den stora svenska och ryska flottan blev svenskarna instängda. Man var instängda i fyra veckor. Natten till den 3 juli vände vinden och utbrytningen började. Den bohusländska eskadern inledde med ett skenanfall mot den ryska flottans högra flank. Därefter insattes huvudanfallet mot den ryska flottan och utbrytningen kunde börja. Detta kallas ibland för det Viborgska gatloppet. Den svenska stora flottan återsamlades vid Sveaborg medan skärgårdsflottan återhämtade sig vid Svensksund. Den 9 juli inleddes slaget vid Svensksund, där den Bohusländska eskadern fick kämpa på den flank som blev mest ansatt. Den svenska skärgårdsflottan  lyckades här slå sin ryska motsvarighet i vad som betecknas som Sveriges största sjömilitära seger genom tiderna. . Efter fredsslutet i Värelä embarkerade de återstående delarna av eskaderns bemanning tre fregatter och kom åter till Göteborg i september 1790.

Återkomsten  till Göteborg av Göteborgs garnisonsregemente sammanfaller med uppsättandet av sjöartilleriregementen, varav Göteborg inledningsvis erhöll ett kompani. Efter olika namnbyten och indragningar uppstår 1866 Kungl. Skärgårdsartilleriet. Ur detta bildas så småningom Kustartilleriet 1902.

 

År 1792 beslöts att den sjögående delen av Göteborgsflottan skulle förflyttas till Karlskrona och ersättas med kanonslupar ur  arméns flotta. Anläggningarna vid Nya Varvet fördes också över till arméns flotta. Västkusten blev på detta sätt utan egna sjögående fartyg ända till VK 1.

 

1800-talet. Glansperiod och nedgång.

1799 beslutade man definitivt att avveckla det gamla amiralitetsvarvet vid

Stigberget. Ett antal kaserner och Ankarhuset byggdes, vidare uppfördes en smedja. Tyghuset byggdes om och inreddes till rustkammare och verkstäder. Skjul för kanonslupar och förråd kom till.

1815 tillträdde konteramiralen Karl Johan af Wirsén befälet över göteborgseska-

dern. Han satte igång med en plan för Nya Varvets iståndsättande och det är hans tankar och idéer som fortfarande gör oss påminda Han lyckades med konststycket att genom en god planering och med en god portion tur få utbyggnaden ca 80% billigare än beräknat. Den karakteristiska långa kasernbyggnaden med sitt mittparti och sina flygelbyggnader uppfördes. I mittpartiet inhystes kansli, corps de garde och arresten. I den östra flygeln inreddes fyra stora kasernrum och i den västra flygeln låg 1825 ett sjukhus med 40 sängplatser.

För att få plats med de nya byggnaderna flyttades artillerityghuset till sin nuvarande plats utanför kasernlängan. Samtidigt byggdes det om och exteriören fick en kraftig uppsnyggning. År 1819 inreddes huset till värdshus. För göteborgarna blev det allmänt känt under namnet ”Nobis”, en på den tiden vanlig benämning på utskänkningslokaler.

 

Utbyggnaden av varvet blev färdig omkring 1825. Då hade arméns flotta upphört och åter ingått i flottan (1823) samtidigt som den militära verksamheten minskade.

En ny försvarstanke hade fötts ”Centralförsvarsprincipen”. I den fanns det inte plats för en sjögående flotta. Försvaret skulle koncentreras till ett antal befästningar, den mest kända var Karlsborg. Göta Kanal byggdes, för att säkerställa kommunikationerna mot centralfästningen. En annan bidragande orsak till den stora flottans stagnation blev brytningstiden mellan segel och ånga, byggandet av fartyg i järn och stål samt nya bakladdade kanoner med längre räckvidd och precision.   

 

I samband med Krimkriget seglade en brittisk-fransk flottstyrka in i Östersjön och sprängde Bomarsunds fästning på Åland. För att stärka skyddet av den svenska huvudstaden beordrades kvarvarande delar av skärgårdsflottans Västkusteskadern dit. Denna gång skedde ombaseringen genom Göta Kanal.

 

Nedgången fortsatte och år 1855 blev Nya Varvet formellt en depå under Stockhoms Örlogsstation.

Läget för den svenska flottan var vid denna tid dyster. Resterna av Gustaf III:s och Henrik af Chapmans imponerande sjömakt ruttnade sakta bort. Centralförsvarsprincipen  var den förhärskande. De fartyg som byggdes var endast anpassade för ett defensivt uppträdande. De var knappast sjödugliga ens för att färdas över öppna fjärdar en mindre för att uppträda fritt till havs.

 

År 1870 överlämnades området till dåvarande fångvårdsstyrelsen, som inrättade ett centralfängelse. Ett villkor vid överlämnandet var att försvaret ägde rätt att återfå området om behov uppstod. Ett s k dagcellhus uppfördes innanför den slutna delen av varvsområdet och kasernlängorna byggdes om till arrestlokaler och celler. Inventariekammaren på Lilla Billingen fick under en tid tjänstgöra både som konservfabrik och kvinnofängelse. Under åren 1870- 1907 då Nya Varvet användes som fångvårdsanstalt var bostadskasernerna upplåtna åt fångvårdspersonalen. Ankarhuset användes en tid som tvångsarbetsanstalt, byggnad 14 fick tjänstgöra som kvinnofängelse och marketenteriet byggdes om till nio små lägenheter för fångvårdskonstaplarna.

 

Även om Nya Varvet var i andra händer bedrev flottan övningar på Västkusten under överinseende av Hans Majestät Konungen. Det är under denna tid som Oscar II gör Marstrand känt. Här bedrev även skeppsgossekåren utbildning.

 

1900-talet

År 1899 bestämdes att ett kompani ur sjöartilleriet skulle avses för Göteborgs försvar. Samma år påbörjades arbetena  med Oscar II fort ute på Västerberget. Det första sprängskottet skedde i närvaro av kungen och händelsen välsignades av biskopen. År 1902 bildades Kustartilleriet och 1904 blev namnet Älvsborgs fästning för de batterier som skyddade inloppet till Göteborg. Bemanningen till kustartillerifortet flyttade 1902 in på Nya Varvet och en del av Nya Varvet återgick i marin ägo.

 

Under unionskrisen 1905 anlände huvuddelen kustflottan från Karlskrona till Västkusten för att demonstrera styrka och öva inför ”krigsfall Norge”. Huvuddelen av tiden tillbringades nära Strömstad, men Nya Varvet användes också som förtöjningsplats. Krisen löstes förhandlingsvägen, men genom unionsupplösningen ändrades Sveriges strategiska och säkerhetspolitiska situation avsevärt. Västkusten stod nu helt utan stöd från den norska flottan i händelse av ett angrepp från havet. Dessutom blev man uppmärksammad av behovet av fri passage från Östersjön till Västerhavet, för ombasering av sjöstridskrafter. Vid denna tid fanns det stater som inte såg det självklart med ett fritt Öresund. Behov uppstod därför av en permanent basering av svenska sjöstridskrafter på Västkusten. Uppbyggnaden av både kustartilleriet och av Flottans Göteborgsavdelning resulterade i att resterande del av Nya Varvet 1907 återgick till marin ägo.

 

Kasernlängorna byggdes återigen om till logement och den västra kasernlängan

byggdes på med en tredje våning 1909. På det inre varvsområdet uppfördes en modern matinrättning 1910 samt en bad- och tvättinrättning, vilken brann ner efter en explosion på 1950-talet. En flyghangar uppfördes också och fr o m 1916 var en flygstation förlagd till Nya Varvet. En gymnastiksal och diverse skollokaler för kustartilleriet inrättades. Under 1900-talets början renoverades också en del äldre bostadshus och en del nya bostäder byggdes.

 

Efter unionsupplösningen 1905 kännetecknas tiden fram till 1914 av uppbyggnad av Flottan och kustartilleriet. Flottans fartygsförband opererade mestadels i Östersjön med Karlskrona och Stockholm som bas.

Det marina hotet mot Sverige under första världskriget var till en början starkast i Östersjön och Öresund. Där fanns också huvuddelen av sjöstridskrafterna. En Göteborgsavdelning hade organiserats 1913 bestående av äldre fartyg och avsedd för lokalförsvar. Bla ingick monitorerna Thordön och Tirfing. En örlogsdepå tillkom 1917. Efter att omfattande brittiska och därefter tyska mineringar samma år ägt rum mellan Herthas Flak och Tistlarna, som allvarligt inskränkte både svensk sjöfart och krigsfiske ombaserade huvuddelen av svenska kustflottan till Västkusten. Nya Varvet blev en välbehövlig replipunkt, inte minst för de fartyg som fick användas för de omfattande minsvepningsarbetena 1918.

 

Efterkrigsperioden dominerades av försvarsbeslutet av år 1925, vilket medförde en indragning av dåvarande Älvsborgs kustartillerikår. Även örlogsdepåns personal minskades till omkring 60 man.

 

Som en följd av försvarsbeslutet 1936 beslutades återigen om en förnyad upprustning av varvet och uppsättandet av Göteborgseskadern. Flaggskepp i eskadern blev pansarskeppet Manligheten. Hon utgjorde 1940 tillsammans med två gamla jagare och tre ubåtar samt diverse hjälpfartyg det värn som skulle skydda Västkusten från invasion, men den tyska invasionsflottan stävade vidare norrut. Beroende på hur hotet mot Sverige förändrades skedde så småningom förstärkningar med delar av de mest moderna fartygen. Förflyttningarna till och från Västkusten kunde under de båda världskrigen ske tack vare att vi kunde behärska vår del av Öresund. Uppbyggnaden fortsatte och år 1943 organiserades Göteborgs örlogsstation och örlogsvarv. Kustartilleriet flyttade nu ut till Käringberget och varvet rustades upp med tidsenlig utrustning för egentlig varvsrörelse. Skeppstekniska verkstäder, maskinverkstäder och verkstäder för pjäs-, min- och snickeriarbeten uppfördes inom området. En ny kanslibyggnad uppfördes.

 

Under 2:a världskriget utgjorde Nya Varvet bas för de fartyg som ingick i neutralitetsvakten i Västerhavet. Denna verksamhet krävde även sin tribut i människoliv.

Den största förlusten var ubåten Ulvens minsprängning i en tysk

djupminering utanför Stora Pölsan 1943. Andra tragiska händelser som inträffade var när pansarskeppet Manligheten bärgade en tysk spränggripare, som exploderade och  6 man omkom. Vidare skedde en explosion på Nya Varvets minverkstad med 4 döda samt förlusten av  hjälpminsvepare. En minnessten över alla omkomna under det andra världskriget har rests av underofficerarna och finns Nya Varvets kyrkogård.

 

Nya varvet var även basen för den omfattande kontroll av sjöfarten som ägde rum.  I försvarsåtgärderna ingick även att kunna spärra Göteborgs hamn. I april 1944 förstod man att det skulle komma ett allierat anfall mot Europa, men var invasionen skulle äga rum och framförallt hur de tyska reaktionerna skulle bli rådde okunskap om. Det gick ryckten om ett  tyskt anfall mot den svenska Västkusten. Anledningen skulle vara att transittrafiken över Sverige till Norge upphört och farhågor fanns att de tyska sjöförbindelserna utmed den svenska västkusten skulle störas. Valborgsmässoafton 1944 kom marinchefens order om att stänga Göteborgs hamn. Detta gjordes genom att  två fartyg ankrades upp, förtöjdes och slutligen ställdes på botten tvärs över älven från Lilla Billingen till Rya Nabbe. Kvar fanns en passage om ca 60 meters bredd som kunde täppas till med ytterligare ett fartyg. Ett av spärrfartygen var ett  tankfartyg beställt av den grekiske skeppsredaren Onassis. Spärrfartygen blev påseglade av de kända norska kvarstadsfartygen ” Dicto” och ” Lionel” och stora skador uppstod på Onassis tankfartyg. Den dåvarande marindistriktschefen blev ställd inför krigsrätt, men friades slutligen i högre instans. Moringarna till förtöjningarna finns ännu kvar på utsidan Lilla Billingen.

 

I krigets slutskede anlände en modern tysk superubåt till Göteborgs skärgård. Ubåten sänktes av sin besättning, men bärgades och man kunde ta del av den senaste moderna ubåtsmaterielen te x en snorkel. En av dykarna hette Folke Holm, sedemera mångårig maskintjänstchef i gamla ”Älvsnabben”.

 

Efter kriget utgjorde Nya Varvet bas för bl a minsvepningsförband, som insattes

för att rensa farleder i Västerhavet från minor som fällts under kriget. Det kan nämnas att det Västkustens Marinkommando årligen får ta hand om 3 till 6 minor från denna tid.

 

Den 14 juni 1950 firades med pompa och ståt Nya Varvets 250-års jubileum i närvaro av HKH Prins Bertil, dåvarande ÖB, CM landshövding och biskop. Här skedde den högtidliga invigningen av Sjöfartsmuséets minnessten. Den tre meter minnesstenen har inskriptionen ”År 1700 under Karl den tolftes regering anlades vid Billingen skeppshamnen Nya Varvet”.

 

Under 1960-, 70- och 80-talen inträffade inga större förändringar på Nya Varvet.

Några förrådsbyggnader uppfördes på varvets inre område. Inom bostadsområdet revs en del äldre träbyggnader.

 

Om du klickar på den här länken så kan du se en bild som visar fartyg förtöjda vid Nya Varvet. Bilden är troligen tagen i slutet av 1970-talet. Mitt i hamnen ligger fregatterna Visby och Sundsvall, på slipen står en M-båt och ytterligare en ligger förtöjd vid slippiren. Vid kaj ligger också Mul11, Motorjakten Stanly, ATB 2, Minfartyget Älvsborg, Isbrytaren Thule. På yttre piren ligger tre Plejader med en A-slup som yttersta båt. På kajen står A-slupen Hurtig torrsatt. Bilden är troligen tagen från taket på verkstaden. Det är okänt vem som tagit bilden. Inget av fartygen på bilden är ännu i tjänst, alla utrangerades efterhand skrotades eller försåldes till nya brukare.

 

 

Nya Varvet idag

1985 lämnade all örlogsmarin verksamhet Nya Varvet och flyttade till Käring-berget. En nästan 300-årig marin tradition var bruten. Med avbrott för fängelseepoken 1870 – 1907 hade Nya Varvet utnyttjats för basering av fartyg och förläggning av personal ur örlogsflottan i större eller mindre omfattning sedan 1700. Området såldes av Fortifikationsverket till Källfelts Byggnads AB, som dels har upprustat många byggnader, dels uppfört en del nya. Vakthuset med östra och västra kasernlängan disponeras av Nordiska Hälsovårdshögskolan. Göteborgs Folkhögskola disponerar det gamla kanslihuset i backen ner till varvet. Varvs- och förrådslokaler är uthyrda till olika företag de flesta med marin anknytning.

En nyuppförd byggnad i varvets östra del disponeras av Nordens Folkliga Akademi.I det yttre områdets södra del har tre större byggnader uppförts. Dessa disponeras av Nya Varvets skola, Nya Varvets Livs m fl affärsidkare. Bostäder i det yttre området såldes till lägenhetsinnehavarna och bostäderna med tillhörande parkområde förvaltas av en bostadsrättsförening.

 

På senare år har också Göteborgs tyngre bogserare flyttat till Nya varvet och har nu sin bas i hamnen. Kryssarklubbens seglarskola med de fina kuttrarna Atlantica och Gratitude samt den mycket eleganta segelyachten Gratia har också sin bas på nya varvet. Vintertid sjuder det av aktivitet i Vita Gavelns nedervåningar när segelfartygens utrustning görs i ordning för kommande seglatser.  Kryssarklubbens kansli har dock flyttat till Långedrag och ersatts av ett IT-företag. Fortfarande bedrivs också varvsverksamhet eftersom Göteborgs Yachtservice finns i hamnen.

 

Hela området utgör en idyll med välhållna byggnader från 1800-talet blandade med nyuppförda.  Ett attraktivt område som idag är tillgängligt för allmänheten.

 

Källor

Danckwardt, Jeam-Carlos: Kustartilleriet i Sverige under andra världskriget

Ellsén, Jarl och Westermark, Hans: Främmande ubåt sänks på svenskt vatten

Försvarsstabens krigshistoriska avdelning: Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870

Holmquist, Åke: Flottans beredskap 1938-1940

Johansson, Christer: Göteborgs garnisonsregemente

Lagvall, Bertil: Flottans neutralitetsvakt 1939-1945

Lindsjö, Ronny: Marinhistoria

Mattson, Algot: Redarna kring runda bordet

Sjöfartsmuséet i Göteborg: Nya Varvet 1700-1950

Traung, Olof: Lars Gatehenhielm – Kaperiverksamheten under Karl XII:s tid

Westerlund Karl-Erik: Svenska örlogsfartyg 1855-1905

Åhlund, Bertil: Från vanmakt till sjömakt - Oscariansk sjöförsvarspolitik 1872-1905

Åhlund, Bertil: Svensk maritim säkerhetspolitik 1905-1939

Åhlund, Bertil: Svensk marin säkerhetspolitik 1939-1945